Han var arbetslös i drygt tio år
Nu är Polus företagare i Tensta med tre anställda

Polus Abacioglu (i mitten) tillsammans med sina anställda och sonen Moni. Från vänster: Sohaib, Abdi, Polus, Kazem och sonen Moni på torget i Tensta.

 

Polus Abacioglu kom till Sverige 1984, från Libanon. Under större delen av sin tid i Sverige har han varit arbetslös, i mer än tio år. Sedan 1999 har han varit arbetslös i fem år i rad.

När Svenska Bostäder drog igång en starta-eget-utbildning bestämde han sig, fembarnsfar som han är, för att ta chansen. Nu eller aldrig, tänkte han. Idag är han stolt och glad för att han vågade ta steget. Han har både jobb och eget företag med tre anställda, personer som också varit långtidsarbetslösa. Sedan början av 2008 har han ett städkontrakt med Svenska Bostäder som innebär att han ansvarar för städningen i stora delar av Tensta, i 45 hus.

Polus Abacioglu berättar:

- Ända sedan jag kom till Sverige har jag läst SFI, gått massor av kurser och jag har gått till arbetsförmedlingen varenda arbetslös dag innan den här chansen dök upp. Det är minsann inte lätt att få jobb när man är invandrare och samtidigt ha kommit upp i mogen ålder.

När Svenska Bostäders starta-eget-kurs var över tog han chansen.

- Då bestämde jag mig för att våga ta steget även om självförtroendet inte var det allra bästa. Att driva företag innebär ju ett stort ansvar. Rädslan för att gå i konkurs fanns där hela tiden.

Efter starta-eget-kursen fick Polus Abacioglu ett städkontrakt med Svenska Bostäder som innebar att han skulle städa 45 hus i Tensta, drygt 6 000 kvadratmeter. När kontraktet var påskrivet anställde han tre tidigare långtidsarbetslösa.

- Mina anställda är också jätteglada för att dom har jobb. Dom brinner för det här, de tycker om att jobba. Själv tycker jag att verksamheten fungerar alldeles utmärkt bra. Nu försöker vi växa, vi är mogna för fler uppdrag, säger Polus Abacioglu.

Polus Abacioglu säger att han är mycket tacksam för att han fått den här chansen.

- Jag har Svenska Bostäder att tacka för den här möjligheten. Detta är jätteviktigt för mig och min familj och  för mina anställda. Nu har det gått ett år och jag är inte rädd längre, jag känner att det bär. Jag är stolt...